Efter att jag skrev sista inlägget i bloggen i går så tog jag mig ett bad och sen så gick jag och la mig. Men jag hade en väldans smärta i vänster lunga. Jag försökte sova men det gick verkligen inte för det gjorde så jäkla ont. Jag kunde inte andas ordentligt (normalt) jag kunde bara ta små små korta andetag, tog jag större andetag så va det som om det sprängdes i hela lungan på mig. Man kan säga att lungsäcken inte klarade av att vidga sig som den brukar göra. Jag ringde min mammi när klockan va lite i 12 i går kväll och vi bestämde oss för att vi måste åka in.

Väl inne på sjukhuset så fick vi vänta några timmar innan jag fick komma in till ett undersökningsrum. Vi satt och vänta i ca 3 timmar. Väl inne så kopplades EKG på mig för dom ville se hur mitt hjärta jobbade. Och mitt hjärta jobbade alldeles för fort för min ålder, dom blev oroliga och frågade mig om jag åt p-piller och det gör jag (har gjort i över tre år) och jag tänkte bara N-E-J säg inte att jag fått en propp i lungan. Men det var precis va dom trodde att jag hade fått. Blodprover skulle tas fort för att se om jag hade fått en propp eller inte.

Jag kan säga som såhär att ibland är det lite jobbigt att vara patient och veta så mycket om kroppen. Eftersom jag läser till undersköterska så vet jag en hel del.

Men det är inte det lättaste att ta prover på mig då jag är väldigt svårstucken. Det kom först in en jätte gullig kille som skulle ta prov på mig, han stack mig utan resultat, han stack mig igen utan resultat igen. Då hämtade han en annan kille som tydligen skulle va duktig på att sticka svårstuckna människor. Han var också väldigt gullig och snäll mot mig, jag är som sagt väldigt rädd för att bli stucken, jag hatar det. Han satte sig och tittade på min arm i hopp om att hitta ett bra kärl. Han hittade sedan ett kärl och stack men inget blod kom. Jag sa åt han att testa min andra arm för där har jag ett bättre kärl och som dessutom är lite större. Han sa att det såg bättre ut och att han skulle ge det ett försök. Han tyckte också det va bra och kul att patienten dvs jag hittade ett bättre kärl än honom. Men jag talade då om att jag själv jobbar inom vården och att jag tagit blodprov på många människor. Han skrattade gott och sa att - ja det måste ju kännas konstigt för dig att vara på andra sidan nu...alltså patient, och det tyckte jag också att det var. Men i alla fall så lyckades han inte där heller. Han ringde då till en narkosläkare som kom, och dom är väldigt duktiga på att hitta kärl på en och självklar hitta hon ett men jäklar vilket dumt ställe hon satte nålen, hon satte den vid sidan av min handled och det gör betydligt mycket ondare att bli stucken där. Men men fast än att det gjorde ont så var jag glad över att dom äntligen hittade ett kärl. Proverna skickades och ca 2 timmar senare kom provsvaren.

Mitt ena armveck, här stack dom två gånger. Mitt andra armveck ser likadant ut, också två
stick. Andra bilden var där nålen sattes av narkosläkaren. Jag har
fortfarande väldigt ont i handleden.



Läkaren som också var hur gullig, trevlig och snäll som helst kom in med provsvaren och han sa direkt att jag INTE har en propp i lungan. Åh vilken lättnad det var för mig. Dom andra provsvaren som togs såg också bra ut. Men han sa att jag däremot har ett virus i vänster lunga vilket resulterar i lungsäcksinflamation. jag har också en tendens till lite lite vätska i lungan. Jag fick ett recept på starka inflamationshämmande tabletter och man blir allt lite go^^ men och trött på dom. Han sa sedan att det inte finns så mycket mer man kan göra, och att jag tyvärr nog kommer ha lite ont i upp till en vecka men skulle det inte bli bättre inom två till tre veckor så skulle en röntgen göras för att se om det finns någat annat i lungan. Men jag hoppas så in i bomben att jag slipper röntgas och att detta ger med sig om en vecka. Varför jag inte vill röntgas är för att det ger så mycket strålning som verkligen inte är bra och strålningen kan i sin tur senare i livet skapa massa tumörer osv. Jag har redan röntgat lungorna en gång då jag va liten så jag har redan lite stålning i mig så därför hoppas jag att detta ska gå över nu så jag slipper och röntgas. Men går det inte över så självklart måste jag röntgas.

När jag kom hem i morse så var klockan lite i 8 har jag för mig. Jag hade fortfarande ont i lungan då tabletten inte hunnit verka ännu. Men så när jag kom innanför dörren så började det helt plötsligt klia vid nyckelbenet på mig, då upptäckte jag att dom hade glömt ta bort några av klisterlapparna från EKG:n^^ Jag hade tre klisterlappar kvar på mig hihi.



Jag har inte sovit så jätte mycket i dag men några timmar fick jag allt. Lungan känns lite bättre tack vare tabletterna. Jag kan nu andas lite bättre fast fortfarande inte riktigt normal och det känns lite jobbigt. Det gör ont i lungan då jag gör hastiga rörelser eller böjer mig ner, då hugger det liksom till. Så det gäller att jag tar det väldigt lugnt här framöver.