Min historia om hur jag fick min sjukdom, Diabetes typ 1

Jag har fått en fråga och jag tänkte att jag kan lika väl ta upp den här i bloggen för det finns säkert några eller ganska många som inte visste detta om mig. Sen.. vem vet kanske kan jag hjälpa någon (mer)? Jag har nämnt det nån enstaka gång här i bloggen men inte så utförligt som jag tänker skriva nu, men jag måste ändå korta ner det väldigt mycket, för skulle jag skriva allt.. ja då skulle det bli en bok. Varför jag inte tagit upp detta såhär innan vet jag inte, men nu gör jag det.
Såhär löd Sandras fråga:
Detta blir som en liten kort histora om hur och när jag fick min sjukdom
Allt detta gjorde att jag rasade i vikt, bli inte rädd nu men jag vägde 28 kg när jag kom in akut till sjukhuset. Kan ni tänka er.. 14 år och väga 28 kg. Jag var så sjuk att dom inte visste om jag skulle överleva, men det värsta var när jag tog farväl av min mamma, för jag trodde helt ärligt att jag skulle dö. Hur min mamma kände då, då jag tog farväl kan inga ord beskriva MEN.. varför jag var så nära att dö var för att jag först (hemma) vägrade åka till sjukhuset då jag alltid haft skräck för allt som har med sjukhus att göra. Min mamma ville åka in med mig långt långt innan men jag vägrade. Jag ljög för min mamma och sa att det inte var så farligt men OJ vad dåligt jag mådde, ingen kan någonsin förstå den smärta jag hade i kroppen om man inte själv varit med om just detta, det gjorde ont ända in i sklettet på mig och tillslut kunde jag inte gå/stå på mina ben, och det var då vi åkte in. Så det hela är ju mitt fel att det gick så långt tack vare att jag ljög.
Men såhär långt som det gick för mig brukar det inte gå då man är påväg att få diabetes, utan det är bara enstaka fall och för några har detta lätt till dödsfall (Jag kommer ihåg att Läkarna/sjuksköterskorna kallade mig för mirakelbarnet). Diabetes brukar upptäckas i ett väldigt tidigt stadium och man behöver knappt känna av några symptom. Varför din vännina blev feldiagnoserad är nog för att symptomen mellan gluten och diabetes är ganska lika eller vad man ska säga. En diabetiker har väldigt stor risk att drabbas av gluten dom första 5 åren då man fått sin diagnos ställd. Som tur är så har inte jag gluten och det är jag väldigt tacksam över, jag har nu haft min diabetes i över 11 år. Mina första 6 år gick jag på sprutor men sedan skaffade jag mig en pump och den lämnar jag aldrig nu^^ GO PUMP hihi^^ nä men allvarligt, det är så gott att slippa sticka sig med sprutor i mage och lår. Jag stack mig allt ifrån 6-12 (ibland mer) gånger om dagen. Men nu med pumpen så blir det bara 1 stick var tredje till var femte dag.
Såhär ser min pump ut och från pumpen går det en slang in i min mage. Denna pumpen har jag på mig dygnet runt. Utan denna så lever inte jag. Man kan jämföra pumpen som ett dropp.

Det är inte så lätt som dom flesta tror att leva med diabetes, det är så sjukt mycket som spelar roll när man har det. Vad jag än gör så påverkar det mitt blodsocker. Det räcker att jag stoppar ett litet tuggummi i munnen så höjs mitt blodsocker, men man lär ju sig att leva med detta och jag äter nästan pricis som en vanlig människa. (Ursäkta uttrycket, låter ju som om jag inte vore mänsklig^^ men jag kallar dom människorna som inte har diabetes för vanliga människor). Fast jag äter sötsaker i måttliga mängder.
Detta är en lång historia som jag kortat ner otroligt mycket, som jag skrev där uppe så skulle det bli en bok om jag skulle berätta hela min historia. Men är det någon som undrar något är det bara att fråga mig. Jag svarar gärna och hjälper också gärna dig som har diabetes. Jag har stor erfarenhet av denna sjukdomen och för er som vill veta så hjälper jag några diabetiker just nu, fast detta sker över min mail och inget jag pratar om i bloggen. Vill du maila mig så gör du det på [email protected]


sv: å så mysig design du fått! riktigt fin!
ja granen kommer bli superfin :D
haft en bra helg?

sv: oj förlåt. haha. hoppas du haft en bra helg trots att du är sjuk, så skulle de bli!

usch vad hemskt ! Bara 28 kg! Du måste ha haft änglavakt när du kom till akuten!
SV:
Tack, vi hade det jätte mysigt, bilder kommer senare

Sv; aha okej tack nu såg jag loggan på din blogg också :)
läste inlägget här och jag hade ingen aning om vad det innebär med diabetes eller vad symtomen var, men nu känns det som att jag vet lite mer i alla fall :) Kan ändå aldrig förstå hur det är att leva med det, jag har typ hört att det går att bota är det sant? Jag hoppas att du mår bra andå eller vad man ska säga, det kanske blir en del av vardagen så man tillslut inte tänker så mycket på det sen, det är konstigt med sjukdommar eller vad man ska kalla det som inte syns..

Hemsk historia:'(
<3

Intressant att verkligen få läsa om det! Man vet annars inte så mycket om diabetes :)

Oj vad kämpigt för dig vännen! Shit. Tur du åkte in! Jag är också en sådan som DÖLJER smärta osv väldigt bra. hur jag mår också. INTE bra.
kramar

Intressant att läsa, jag har för övrigt en vän som är både gluten och laktosallergiker, inge kul. Men allt funkar bara man vill!! Och du är ju ett levande exempel på detta, starkt verkligen! ♥ Diabetes är ju inget att leka med... SV: skönt att det är bättre med halseniaf! :) Kram

Ohhh va u är stark och duktig dm går ut med detta. Ohh hjälp 28kg, jisses vad sjuk du ska ha varit, skönt att du var ett mirakelbarn, för hemska tanke vore annat
Impad av dig
kramar

sv: Så lite så, bilden var värd det helt klart! :D Kram!

sv' har du sett min video. I så fall, vad tyckte du? :)

gokväll, allt bra? :D

Vad händer ikväll darling?♥

Jätteintressant läsning! Vilken jäkla tur du hade! <3
Kramar

usch vad jobbigt det låter:(
Kramar till dig!

Ja det var verkligen ett lyckligt slut på den tragiska historien. Men du mår bra och så nu eller lider du mycket av diabetesen?
Jo, igår var tack och lov pojkvännen hemma, det är tusen gånger värre när han inte är det.
Kramar

Oj, intressant att läsa! Hade ingen aning om att du hade det! Min kusin har också diabetes och har haft det sedan han var liten :(

Hej :) Hoppas allt är bra. Jag följer din blogg fortfarande. En av mina favoriter faktiskt.Bra inlägg förresten. Kram

Jag visste inte detta om dig. Starkt av dig att berätta detta. Vilken tur att du klarade dig och jag hoppas verkligen att du mår bra nu idag med din diabetes? Vad bra det lät med en pump =) gott att slippa sticka sig med sprutor så ofta. Kramar till dig! Och sköt om dig och din diabetes!

så mycket smidigare det måste vara med den pumpen i stället för allt stickande o hålla reda på tid o så. Det är så skönt att se att utvecklingen går framåt, att de hittar nya vägar för att underlätta för alla med diabetes.
Hittade hit via Linda/Hummingbirden och går ju inte iväg utan avtryck :-D (det är vi som har bloggträffen ihop).
Ha en underbar Lucia-dag! //Mia

Vilket bra inlägg! Jag har själv diabetes typ 1 sedan jag var 8-9 år gammal. Minns att jag åkte in på annandag jul, då hade jag druckit upp 3 stycken 2 liters coca cola med socker själv kvällen innan. Den där extrema törsten som infinner sig är hemsk när man har högt blodsocker! Låg inlagd på sjukhus i 3 veckor minns jag. Usch och fy! Roligt att läsa någon annans historia :)

Tack för att du delade med dig!
Så starkt av dig!
Varma kramar / Malin <3

Tusen tack för att du tog dig tid och svarade på min fråga mycket intressant läsning. Hoppas att du inte blev illa berörd eller något utav den.
Hoppas du njuter av julen och allt där till! :)

Fint att du ville dela med dig av din historia. Det måste varit hemskt för dig att få veta att du hade fått diabetes. Men du ser ut att må väldigt bra idag :) du ska veta att du verkar vara en riktigt stark tjej och det märktes i din historia här. Kramar till dig!